åt samma håll

Jag tänkte mycket på honom igår. Det pirrade inte längre.

Jag tänkte lite mer på honom idag. Det pirrar kanske någonstans långt långt långt inne. Kanske kan historien upprepa sig. Jag vet inte. Ibland är det där pirret så himla långt borta, och då känns det lite falskt. Någon sa någon gång att kärleken bara är en illusion. Idag tänkte jag att det kanske är sant. För vem vill inte vara sådär fnittrigt lycklig hela tiden? Det är nog det bästa som finns. Med lite självbevarelsedrift kan nog hjärna undermedvetet göra tankarna lite väl rosa om någon, bara för att man ska känna det där lyckoruset mest hela tiden. Jag vet inte alls vad kärlek är. Jag önskar att det är det där fnittrigt lyckliga utan att det känns falskt. Jag önskar det. Just nu känner jag inte riktigt för rosa kärleksfnitter. Inte för honom. Och inte för någon annan. Det kan vara lite skönt nästan.

(fast han luktar fortfarande fantastiskt)

min tanke

Jag har skaffat en ny blogg. hellotheremydear.blogg.se

question

Eventuellt så ska jag starta en ny blogg. En som inte är så privat som den här har blivit med åren. En som jag inte behöver lösenordsskydda och som jag inte behöver vara rädd för att den ska läcka ut. Men jag har inte bestämt mig. Jag kommer inte på något nytt bloggnamn liksom. En blogg som är personlig utan att vara privat. Där jag kan få skriva mina ord, utan att alla ska fråga vem det handlar om. För texterna ska liksom kunna vara om vem som helst och om vad som helst. Ungefär så. Om ni har någon grym idé på bloggnamn så hojta till (läs: kommentera)

getting closer


fina färger

Idag har jag bloggat på just den här bloggen i två hela år. Detta är mitt 633:e inlägg, och man kan nog säga att 98% av alla inläggen är antingen väldigt tråkiga eller väldigt fåniga. Men de där 12,66 inläggen som är kvar är nästan läsvärda. Nästan. Det svåra är bara att hitta dem, bland de andra 620,34 inläggen. Det känns faktiskt lite läskigt att ha bloggat här i två hela år. För jag började ju på massa andra bloggar, så ungefär har jag nog bloggat i fyra år. Det är lite sjukt hur gammal jag har blivit. Och hur mycket jag har förändrats.

once in a lifetime

Idag känns livet så ljust trots att det föll mer vitt puder från himlen. Jag känner mig så väldigt hoppfull och fånigt lycklig idag, och jag vet inte riktigt varför. Det är bara så väldigt fint just nu. Dock känns engelskaboken mindre fin, men inget kan dra ner mitt humör idag!

låtsas hela livet

Fastän min buss är för liten för hans långa ben och han har träningar var och varannan dag och jag hör så dåligt vad han säger och att jag är nästan ett helt år yngre än honom så kan jag inte sluta hoppas. Att nästa gång han ler, då gör han det för mig. Det skulle fungera på något sätt, jag skulle hitta tid jag egentligen inte har. Allt för att få det att passa. och jag som skulle sluta skriva om honom

these are the days

Idag som var så mycket mer än vanliga måndag för så många som hade någon att fira alla hjärtans dag med. En dag som för alla som inte har någon att pussa på brukar kännas som en av världens längsta. Fast för min del blev den kanske inte så lång, men inte alls särskilt rosa hjärtfylld som alla hjärtans dag förväntas vara. Den var mer som vilken måndag som helst med kemiprov, franskateater och friskis-och-svettis. Det enda som var lite rosarött hjärtigt gulligt var franskalektionen som blev lite fnissig för vem ska man ge ett franskt alla-hjärtans-dag-kort till, det måste ju vara någon som förstår kärlekens språk. Sen kan man ju fundera på vem som gör det...

en andedräkt i min nacke

"Du luktar så gudomligt. Du doftar trygghet, när jag känner din doft vet jag att jag är i hamn. Där jag hör hemma"
"Du behöver aldrig åka hemifrån. Jag kommer följa dig vart du än går, tills du säger till mig att lämna."
"Det kommer aldrig hända, det vet du också. Jag kan ju inte skiljas från mitt hem"

sweet sixteen

Idag inleder jag mitt sweet sixteen, och det inleddes på bästa sätt. Jag är så lycklig (fast det finns en del som saknas....).

Ett enda ord är mitt

I måndags dog den här bloggen igen. I samma stund som jag slutade skriva om Honom försvann orden från mig. Men det här ska inte vara en blogg om en pojke som jag aldrig kommer fånga, för det känns så patetiskt så det inte är sant. Därför försöker jag skriva om annat, men förvänta er inga mästerverk. Orden har flugit sin kos och jag vet inte när de kommer tillbaka. Om de kommer tillbaka.

kvar här med mig

Där går en flicka, en flicka som varken är lång eller smal, med en väska över axeln som ser allt för tung ut. Hennes tofs har hamnat på sniskan, men det verkar inte som att det spelar så stor roll för henne hur den ser ut. Det finns ju större problem än sneda hästsvansar. Hennes glasögon är alldeles gråa av regndropparna, och det borde inte gå att se ut genom de där små fönsterrutorna. Men det måste det ju göra, än har hon inte gått in i någon lyktstolpe i vart fall. Hennes jeans hänger lite halvlöst runt hennes höfter, och hon ser ut att trivas väldigt bra i sina väldigt ovanliga byxor. Hon skyndar genom staden, som om hela hennes existens vilar på att hon hinner med den där bussen hon springer så fort till. Hennes naglar är gula, utav någon anledning som man inte riktigt känner till. Ansiktet hennes är ljust och fräknigt, och utan några tillsatser av färg eller form. Hon är bara hon. Och det är så många som inte känner denna flicka, inte vet vem hon är. Hon är en sådan där som pluggar mycket mindre än hon borde, men ändå lyckas få bra betyg. En sådan där som aldrig varit och antagligen aldrig kommer vara pojkarnas förstahandsval, fastän hon så gärna skulle vilja. Hon är en sådan som skriver när hon inte vet vart världen är på väg, eller sjunger en trudelutt för att varva ner. Och det allra konstigaste, det är att den där flickan, hon är jag.

hold me tight

Jag önskade att våren skulle komma och lysa upp den här dagen, men istället sjönk graderna och blev blåa på vår termometer och våren kändes toklångt borta. Jag som allra helst hade velat gå barbent med sandaletter på fötterna och strosa genom staden som aldrig kommer kännas helt rätt. Jag som längtar efter vårkänslor.

my wings

Idag målade jag mina naglar alldeles gula. Man måste ju hjälpa våren på traven.

perfect


Om

Min profilbild

RSS 2.0