decide to see

Öppna tyska-boken och se att man någon gång för ett tag sedan var väldigt uttråkad (eller väldigt, väldigt kär), och att hitta små anteckningar från världens finaste låt kändes väldigt fint. Pojken som höll kvar blicken i några väldigt långa, fina sekunder kändes fint. Nästan för fint för att vara sant. Och så många skratt med världens finaste klass, det är också väldigt, väldigt fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0