fascination

Det förra inlägget genererade många fina, kloka kommentarer från er. Det är det som får mig att fortsätta skriva. Fortsätta skriva om saker som egentligen bara är till för det egna hjärtat, saker som är alldeles för personliga och privata för att dela med sig av på nätet. Hur hans nacke ser ut när han böjer sig framåt, hur han skrattar, hur hans händer håller pennan och hur hans hår ser ut när man har kört en linjal fram och tillbaka i det allt för många gånger. Det är sådant där som jag någon gång kommer få ångra, ångra att jag delar med mig av hela mig själv till er. Men ni är för fina, för att inte få veta om vad som snurrar runt i mitt huvud. Jag kan inte låta bli att skriva om allt här. För era kommentarer är så kloka och fina att jag blir varm i hjärtegropen, och jag ler stort. Så fina är ni.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0