kriminalisera symptomen

För nästan exakt ett år sedan så skrev jag det här inlägget, och jag skulle lika gärna kunna skriva det idag. För det stämmer så bra och är så rätt, fastän det är helt annorlunda och förändrat nu. Men ändå samma känsla, och det skrämmer mig. När det känns som att livet är en skiva som har hackat upp sig, och spelar samma spår om och om igen. Utan att man märker något. Den där skivan behöver nya spår, nya händelser. Fastän det känns som att jag är en annan person idag än för ett år sedan, så är det samma låt som spelas. Och det skrämmer mig. Hur lite som förändras, fastän det känns som att allt förändras hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0