I'm going home

Tiden rinner iväg som vanligt, och jag har inte hunnit fortsätta på min årsresumé än. Och idag åker jag till Österrike med familjen, Linneas familj, Elias familj och min kusin och hans mamma. Lyckan bara spritter i mig, och det spelar ingen roll att ingenting går som jag vill (igår misslyckades jag med mina "chokladkakor med kokosglasyr" för första gången någonsin, för första gången på länge fick jag ont i knäet efter träningen och jag sträckte typ ljumsken när vi spelade hockey igår. Kul). Skidåkning och snowboardåkning är inte en sport för mig, det är en passion. Det är nästan ett helt år sedan vi var på skidsemester, så längtan är stark om jag säger så. Underbart ska det bli. Underbart.

(Jag kommer hem sent på söndag kväll, bloggar troligtvis på måndag vecka 9 igen)

It won't be gone

Jag satt och kollade igenom min förra blogg, och hittade ett ganska roligt inlägg ändå. Jag sitter och småskrattar åt mig själv, och inser hur mycket jag älskar min störtsköna familj! Läs själva HÄR. Det här är ett väldigt "btw-igt" inlägg, men sånt händer. Bättre än inget, eller hur?

One year has passed by part one

Tidigare:
Innan jag började blogga här hade jag diverse olika bloggar, litenrosagroda var den första (den finns dock inte kvar längre, vilket jag ångrar), efter det försökte jag mig på modebloggningens konst på BECZZ.devote.se (vilket failade totalt, bloggen finns inte kvar) sedan kom beccaisoverhere.blogspot.com (den finns kvar, och där snackar vi nostalgi) för att slutligen landa här, BECZZ.blogg.se. Här ser ni ett urval av alla designer som har hängt med genom de tidigare bloggarna.


Februari 2009:
När jag äntligen bestämt mig för att blogga här på BECZZ.blogg.se (det var inte ett lätt beslut, jag älskade blogspot faktiskt) så skrev jag en väldigt tråkig blogg här. Det var mängder av "dagens-listor", och väldigt opersonligt. Tur att jag inte hade så många läsare då, de hade väl skrämts bort helt totalt... Vid den här tiden läste jag inte heller så mycket bloggar, så jag visste inte riktigt vad som var roligt att läsa.
Såhär kunde ett inlägg se ut:

Supertråkigt alltså.

Mars 2009:
Inläggen var inte bara "dagens-listor", men de var väldigt korta. Inläggen börjar bli lite mer lika de som jag skriver nu, bara det att jag skriver MYCKET längre nu. I mars kunde inläggen vara på en rad ibland. Jag började tipsa om musik i min blogg, dock väldigt lite, men någonstans ska man börja.
Ett typiskt mars-inlägg ser ni om ni klickar HÄR.

April 2009:
I april blev inläggen längre och lite roligare, fast de är fortfarande väldigt korta och tråkiga. Annars är det ganska likt mars. Jag skriver mycket med smileysar, fast det har jag slutat med nästan helt nu.

Det var de tre första månaderna, det kommer en fortsättning om någon dag eller två! (Vill ni se alla inläggen från någon månad så klicka på respektive månad i menyn till höger)

You have grown

Idag har jag bloggat på beczz.blogg.se i ett helt år. Herregud säger jag bara. Det finns så mycket som förändras på ett år, men Beczz har alltid varit kvar. Inte för att jag har bloggat varje dag, jag har haft mina pauser, men bloggen har alltid varit kvar. Som ett stöd nästan. Där jag har kunnat skriva av mig när jag är sur, men samtidigt kunnat gläjda mig och dela med mig av min glädje och mina tankar. Jag tänkte göra en liten resumé av tiden på BECZZ hitills, för jag hoppas att det blir ännu fler inlägg här. Jag tycker om att blogga, och då är det svårt att sluta. Bloggen förtjänar faktiskt ett grattis, ett år är faktiskt en lång tid.

Look into my eyes

"I don't care who you are
Where you're from
What you did
As long as you love me"

Finns det någon dag på året som är mer ångestfylld än alla hjärtans dag när man är singel? Överallt ser man alla par som myser, skriver supersöta texter till varandra på facebook, bilddagboken och bloggar. Och som singel ska man hålla sig undan på alla hjärtans dag. Den stora smärtans dag. Och varje år tänker man att nästa år, nästa år ska det inte vara jag som sitter här ensam, då ska jag sitta med min stora kärlek och bara mysa. Och varje år blir man lika besviken för att man vet att det inte är så det funkar.

(Och varje år sitter man och hoppas på att personen man vill ska vara hos en tänker på en, i vart fall lite grann. Eller allra helst väldigt mycket. Inte för att man någonsin skulle våga fråga)


Tonight will be the night

Jag har fyllt femton (och därmed blivit byxmyndig, moppemyndig, straffmyndig och hyra-film-på-hemmakväll-myndig). Inte för att jag har märkt någon skillnad, men whatever. Igår var en bra dag. Jag fick höra "Ja må du leva" fem gånger (det var faktiskt inte så pinsamt i matsalen, mest roligt att jag har så fantastiska vänner)(Jag tror faktiskt att det hördes mer än när vi sjöng för Linnea i torsdags, vilket betyder att Linnea sjunger bättre än mig). Jag invigde mina nya glasögon, och trivdes faktiskt bra, dock var det lite väl snurrigt i början (och huvudvärk på kvällen, men det är sånt man får räkna med). Jag fick helt sjukt bra presenter (och jag känner mig lite bortskämd och det är lite jobbigt) och jag vet vad jag kommer glida runt på i sommar (en Peugot Vivacity, blå och silvrig om någon undrar).

Idag ska jag dra med familjen till Götet och titta på High School Musical live eller något sådant (Fia, det här är nostalgi på högsta nivå) och jag tänker sjunga med så alla får höra vilken nörd jag var en gång i tiden (Okej då, det är mindre än ett år sedan) (Can I have this dance Fia?).

Känner värmen från din hud

Jag softar runt och lever livet som vanligt när jag inte bloggar. Jag spelar volleyboll, funderar på allt och alla, har börjat på moppekurs, hämtar nya glasögon, går i skolan, gör nationella prov och fyller 15 på fredag. Helt okej ändå på något vis. Livet rullar på och jag har inget att blogga om, men jag lever fortfarande om ni någonsin har tvivlat på det. (Inte för att jag tror att ni har gjort det men man vet aldrig). Matilda åker till Sälen imorgon och åker skidor och jag är väldigt avundsjuk. Och jag saknar Pluttan redan. Hon är väldigt fin hon, en riktig solstråle med världens härligaste skratt typ. Nu ska jag snart gå och dejta sängen, känns som längesedan sist (fast det bara är typ 14 och en halv timma sen).

I'm your superman baby

Jag är så lycklig. Jag har en familj som jag älskar (okej då, ibland gillar jag inte dem, men oftast så), jag har världens finaste vänner som jag uppskattar mer för varje dag som går (det kan inte sägas för många gånger), jag har intressen som jag tycker är det roligaste i hela världen (volleybollen är kärlek. spela gitarr är kärlek) och jag har så mycket annat att vara glad och lycklig för. Varje morgon har man ett val när man vaknar, det är att vara på bra humör eller att vara på dåligt humör. Jag försöker att välja det första alternativet varje morgon. Man uppskattar livet på ett helt annat sätt då. Lycka är inte en destination, det är en resa. Och den här resan försöker jag göra varje dag. Självklart misslyckas man ibland, men man får varje morgon en ny chans att göra det till den bästa dagen i sitt liv. Allt handlar om inställning är i livet, och så länge man ser positivt på allt så löser sig allt på något vis. Verkligen allt löser sig. Och det är ganska skönt att vakna med den tanken varje morgon. Att allt kommer lösa sig.

Simply the best

Jenny är världens finaste:
- Jag förstår inte riktigt vad du ser hos honom, visst han ser bra ut, men är det något mer?
- Han är rolig och snäll och alltihopa.
- Okej då, skulle bara kolla så att han förtjänar dig, eftersom du är snäll och sånt så måste du ha den bästa ju.
(typ här blir jag tårögd)


Herregud, jag började nästan gråta där i matsalen. Så små saker som kan göra en så glad. Jenny, du är bäst. (Jag har väl förresten inte glömt att säga att jag har världens bästa och finaste vänner?)

It doesn't matter

Den här dagen har varit allmänt pissig, så jag borde verkligen inte skriva ett inlägg just nu, antagligen kommer jag få ångra det. För det första skulle vi åkt på friluftsdag och åka skidor och sånt med skolan idag, då när man har tagit mig sig skidor, stavar, pjäxor, snowboard, snowboardboots, hjälmar, kläder, matsäck och all annan skit så får man reda på att det blir inställt. För att fördriva tiden i skolan är man ute och åker pulka (om man hade haft med sig det, vilket jag inte hade) och sedan kollar på film (som var helkass). Oj, vilken bra dag. Dagen hade ändå kunnat sluta lyckligt, med träning på kvällen, men då vill inte mina (skit)föräldrar köra för att det är för snöigt, och halt och yadayada. Och jag blir förbannad på dem, för träna är det roligaste jag vet. blääääääää på allt.

RSS 2.0