dina änglar sjunger kärlek

Hej på er finingar!
Jag är egentligen grymt sur just nu, framförallt på mina föräldrar som ska tänka så himla långt in i framtiden vad gäller MITT gymnasieval, de tycker att man inte ska slösa bort 300 p på något man älskar, de tycker att jag ska lägga 300 p på någon som jag inte ens vill göra. Åh så skönt med stöttande föräldrar, verkligen. Jag vet, jag har "talang" för att plugga, men måste jag ägna all min vakna tid åt det bara för det? Varför kan inte jag få spela volleyboll några gånger i veckan på skoltid? ghaaaaaa

Okej, nog om det, vad hittar ni på idag? Jag kom hem från Johanna strax innan lunch, har haft det superbra hos henne. Här hemma har jag inte gjort så mycket, ganska skönt det också faktiskt. Nu ska jag kolla på tv eller nåt sånt, softa gärnet liksom.

I'm a lucky girl

Nu har jag inte bloggat sen i onsdags. Vart tar tiden vägen egentligen?

Får väl snabbt dra igenom vad jag har gjort sen i onsdags då:

Torsdag: Var i skolan, det var riktigt segt, alla valde till gymnasiet, fast det har jag redan gjort. Fast jag har typ ångrat mig nu och gymnasiet finns i mina tankar konstant. På måndag måste jag ha ändrat mig om jag inte vill ha det så som jag har det nu... På kvällen var det i vart fall träning med bästa u17, riktigt bra träning faktiskt. Blåmärkena som jag hade på båda armbågarna dagen efter (och har fortfarande) var mindre bra. Och det ska inte vara några personangrepp i min blogg (förutom mot Matilda ibland då, men hon tåler det, hon vet att jag bara skojar), men bara så att alla vet så var det inte bara mitt eget fel att jag har blåmärken. Det är någon annans fel. Fast egentligen inte, denne någon annan fick ju typ order om att han skulle köra hårdare med mig, men inte riktigt SÅ hårt (tycker inte jag i vart fall, det tycker väl tränaren). (Okej då, egentligen var det mitt eget fel att jag slängde mig på alla bollar, men jag är för envis för att låta någon boll gå i golvet och låta någon annan vinna över mig och få en anledning att flina). Bara så att alla vet så är de andra i mitt lag grymma, någon annan kan köra lite hårdare med dem också och inte bara med mig. (Oj vad komplicerat det blev, men ni som var där fattar typ)

Fredag: Skolan först, inget speciellt typ. Efter skolan åkte jag in till stan med mamma och brorsorna, kollade på nya glasögon (jag har fyra par hemma nu som jag ska välja mellan, men det är skitsvårt), gjorde synundersökning (optikern sa: du ser ju som en kratta! tack, det är skönt att höra när man går i nian), fikade och gjorde lite andra grejer. På kvällen var det lite fredagsmys med familjen, dock stupade jag i säng tidigt.

Lördag: Åkte på extraträning med volleybollen på förmiddagen, spelträning typ. Det var väldigt roligt, även fast det inte gick så bra... (Eve, du vet vad jag menar). Men som sagt, det var kul ändå. Efter träningen åkte jag hem, åt och softade och så, och ikväll ska jag sova över hos Johanna. Riktigt mysigt och roligt förhoppningsvis.

Okej då, det blev inte så snabbt genomdraget som jag hade tänkt från början, men sånt händer...

The brightside of life

Snacka om att humöret kan förändras snabbt. Från att vara alldeles fnittrig av lycka tack vare att en viss person har pratat skit om sin lärare med en till att bli halvt gråtfärdig på grund av att samma person går lite för nära en annan person som den första personen inte borde gå så nära. Oj vad knepigt det blev nu. Men det är så livet är, knepigt. Den dagen livet inte är knepigt längre kommer vara dagen man inte lever längre. Och att ha kommit fram till det känns på något sätt väldigt skönt. Allt kommer liksom vara knepigt, men det är något man måste klara av. Och det gör man, och ju fler knepigheter man klarar sig ur, desto starkare, smartare och tåligare har man blivit på vägen. Allt som inte dödar härdar som sagt.

"Arms are for hugging,
Boys are for kissing,
Sluts are for dissing,
and best friends are for
when the boy kisses the slut
and all you really need is a hug."

We were born in California

I bilen hem från träningen igår så fixade jag en musiktävling med låtarna på radion, den utav mamma och Matilda som först gissade rätt på låt och artist fick en poäng för varje rätt svar. Efter någon låt eller två kom Bon Jovi's låt We weren't born to follow. Matilda ville ju visa att hon kan mer än mamma, men när vi hade kommit till refrängen hade ingen av dem sagt vilken låt det var. Plötsligt utbrister Matilda: ÅHHHH, DEN HÄR KAN JAG JU! Det här den här, hmm, WE WERE BORN IN CALIFORNIA! Och jag bara: ehh, inte riktigt rätt, lyssna på refrängen igen. Och Matilda trodde seriöst att det var We were born in California. Inte för att jag förstår hur hon fick ihop det, men på något sätt gick det... (enligt henne alltså)

Ni kanske inte fattar hur kul det var, men jag kan tala om att när man är sådär skönt trött efter en träning så skrattar man åt minsta lilla så var det extremt kul.

No more hiding

Jag blev utmanad av Tanja att skriva 7 sanningar om mig själv, så enjoy!
1. Jag har alltid tyckt att skolan har varit hyfsat rolig, men nu har jag börjat tappa sugen. Jag hoppas att gymnasiet blir en nytändning, annars vet jag inte hur jag ska klara av Natur.
2. Okej då, skolan är inte tråkig ändå, det finns stunder som jag älskar skolan, eller framförallt personerna som man träffar där. Om inte skolan hade funnits, hade man då träffat alla dessa underbara människor?
3. Om ni inte har förstått det så är jag väldigt kär i en väldigt fin pojke, fast jag hoppas att han inte läser min blogg, i så fall har han nog listat ut för länge sedan att det är han jag pratar om. Fast det hade kanske bara varit bra...
4. Jag försöker alltid att vara glad och se positivt på saker, men ibland sätter jag bara upp en fasad. Ibland vill jag bara skrika, men jag gör det inte. Jag kontrollerar mig själv helt enkelt.
5. Jag vill aldrig bli vuxen, för jag vill alltid vara barnslig.
6. Jag tycker att det är skitsvårt att vara rolig, och det är något jag verkligen skulle vilja kunna. Vem tycker inte om en rolig person liksom?
7. Jag har många människor omkring mig som jag tycker väldigt mycket om, men jag berättar aldrig det för dem. Men jag tycker om de allra flesta människor faktikst, människan är ett fint släkte måste jag säga.

Jag utmanar (3 personer):
Fia
Sara
Linnea (skriv i kommentarsfältet hjärtat) (fast det kan ni andra också göra om ni vill)


Båda sidor nu

Som jag nämnt tidigare är det väldigt lätt att göra mig glad nuförtiden. Jag ler mest hela tiden och det är superhärligt. Då spelar det inte så stor roll att tankarna är någon helt annanstans än i skolan, eller att man inte kan koncentrera sig. Det finns liksom viktigare saker i livet än skolan. Så små saker som kan göra en glad. Det är helt magiskt egentligen.


(Ditt underbara leende du fyrar av när du sagt något småroligt och extremt charmigt. Din lilla rynka i pannan du får när du tänker intensivt. Din mun som öppnar sig när du lyssnar på någon. Dina ögon när du kisar för att du inte ser. Ditt fina skratt som får det att bubbla inom mig. Dina händer som drar genom ditt hår när du tar bort det från ögonen. Tänk att så små detaljer kan vara så fina på en människa. Tänk att så små saker kan få mig att ligga vaken om nätterna och tänka på Dig.)

That's what I'll be

Längesen jag berättade om vad gör om dagen, vi tar helgen i snabba drag:
Fredag - skolan, på kvällen bowlade jag med familjen och sen åt vi tacos hos min moster.
Lördag - gick upp kvart i sex för att åka till Ängelholm och SM-kvala med volleybollen. Jag var med fyra matcher, sedan var jag tvungen att åka till Göteborg för att se Frölunda möta Modo i Scandinavium, en match som Modo vann till min besvikelse. Kom hem vid 12 och var dötrött. (Kanske bör tillägga att vi förlorade de fyra första matcherna (de som jag spelade) men de andra vann de två sista matcherna, vad man ska dra för slutsats utav detta vill jag inte veta).
Söndag - Blev väckt av en jobbig brorsa vid nio, blev inte så glad på honom kan jag tala om. Softade på förmiddagen, och sedan lagade jag lunch, soppa blev det. Efter lunch åkte jag skridskor en liten stund. Nu gör jag typ ingenting.

Nu skrev jag om min vardag så ni som är nyfikna får veta vad jag gör. Imorgon börjar skolan igen och det är väl okej, denna terminen (precis som förra terminen) känns väldigt onödig på något vis, vi gör ändå ingenting tycker jag. Det är klart att man ska jobba upp sina betyg och yadayada, men hur mycket gör man egentligen? Detta är för mig väldigt frustrerande, jag behöver jobba upp mina betyg (läs SO-betyget, Bild, och Hemkunskap-betyget) men ändå känns det som en onödig termin. VARFÖR TAR JAG INTE CHANSEN?

I'm already gone


Nej, jag satte inte klockan på när jag ska gå hem, jag satte klockan på när jag ska gå upp imorgon. Godnatt nu alltså.

A hero of war

Det är helt sjukt hur det är att vara kär. Och det spelar ingen roll att kärleken inte är besvarad, det är ändå så härligt på något vis. Man ler så fort man ser personen (om man inte blir så nervös att man måste gå därifrån), man fnissar som en 7-åring om personen säger något till en (och svarar troligtvis något superkonstigt för man inte vet vart man ska ta vägen) och om personen ler mot en så dör man av lycka (ungefär, fast man låter bli för man vill se personen le igen och igen och igen och igen). Om det är så här att vara kär utan att få kärleken besvarad (fast det vet man ju aldrig om den är, den dagen jag förstår mig på killar kommer vara dagen jag dör typ) så kan jag knappt förstå hur det skulle vara att få den här kärleken besvarad. Åh Herregud, jag hade dött av lycka. Men jag hade dött lycklig i vart fall. Och även fast jag inte förstår mig på killar så är de nog det finaste som finns. Så underbara. Så himla söta och fina och roliga och helt fantastiska. Även fast de kan vara riktigt svin/skitar/idioter ibland så är killar nog det finaste som finns. (I vart fall vissa, vi nämner som vanligt inga namn) (Självklart finns det killar som inte alls är underbara. Som bara är jobbiga, men ändå, det finns så många fina killar i världen).

I still need to grow

Jag har inte bloggat på länge, haft noll inspiration och inte riktigt lust heller. Känns inte som att jag har tänkt på något viktigt sen jag skrev något senast heller, därför är det svårt att få ihop ett "Tankar och Funderingar" inlägg. Väldigt svårt. Men jag lever och så, om ni någonsin tvivlar på det. Jag bara noll att skriva om. Jag skulle såklart kunna skriva om volleybollen (men hur kul blir det att läsa "hej, jag har tränat volleyboll idag, vi hade en extra tränare idag som jag tyckte synd om för det verkade inte alls som han ville vara där", eller hade det varit intressant om jag hade skrivit det?), jag skulle kunna skriva om skolan (Hej, idag har jag varit i skolan och också stått i caféet som är det roligaste på hela veckan typ, och det får min mun att le hela tiden av någon anledning som vi inte nämner här), jag skulle kunna skriva om hur fina vänner jag har (Hej, jag har världens finaste vänner, roliga är de också, så roliga att jag har träningsvärk i magen av allt skrattande), jag skulle kunna skriva om hur bra musik jag lyssnar på (Hej, jag lyssnar mycket på låtarna från Camp Rock eftersom jag såg den i lördags natt typ, och jag blir bara glad när jag lyssnar på de låtarna och jag bryr mig inte att jag inte borde lyssna på så "barnsliga" låtar) och nästan framförallt så skulle jag kunna skriva om hur fantastiskt men samtidigt fruktansvärt det är att vara kär (Hej, idag är jag gllllaaaaaaaaaaaaaaaaaddddddd, men samtidigt lite rädd, jag vet ju ingenting, hur vet man? Varför är det så svårt att förstå sig på killar?).

Men ändå skriver jag inte. Egentligen är det ju hel konstigt, jag menar, nu har jag suttit och skrivit ett helt inlägg om vad jag skulle kunna skriva om, men ändå skriver jag inte om det? Helt sjukt ju. Någon som har en aning om vad det kan bero på eller som har någon åsikt om vad jag borde skriva om? (Och nu blev det visst ett tankar och funderingar inlägg i alla fall, knäppt.)

This is me

Nu har jag valt till gymnasiet. Det blir Natur/Teknik här till hösten, Musik som estetisk verksamhet och franska steg tre som språkval (alternativt tyska steg 1 som reserv). Något mer ni vill veta? (;

du kallar på mig

Igår hade jag en liten filmkväll med Matilda och Tanja. Vi såg bara en film, som vi alla upptäckte senare att vi redan hade sett, men ändå. Sen spelade vi en hel del wii vilket alltid är roligt. Tanja och Matilda var vääääääääääälldigt duktiga på wii (hosthost).

Idag har jag stått i kiosken när brorsan har spelat fotbollscup, jag tycker faktiskt att det är roligt att stå i café/kiosk! Kanske något att satsa på i framtiden?

Jag har en liten känsla av att jag kommer vara väldigt glad imorgon, väldigt väldigt glad. Fast jag kommer nog få några ryck också, det här med elevrådsmöte kan gå överstyr ibland...

Gravity

Ja, jag har letat reda på massa bilder med fina texter igen. Här kommer några.

(Om ni inte ser texten så står det "but what's the matter with gravity? Why won't it make you fall for me?)

(If you knew I was dying, would it change anything?)




Och så hittade jag två bilder som påminde mig om Fia på något konstigt sätt. Första tanken när jag läste texterna var liksom FIA!



Mina favoriter är nog bild nummer 1, 5 och 6, eftersom de sätter ord på känslor typ. Mina känslor alltså just nu.

On top for once

En enda blick. Ett enda leende. Ett litet skratt. Ett enda ord. Jag är lycklig.

Som jag sa till Linnea innan idag, det är lätt att göra mig glad.

Always and always

Jag har lovat Jeanine att blogga om henne, hon vill väl ha några av mina väldigt få läsare. Dessutom tycker hon att min blogg är tråkig, och är det ett inlägg om henne blir den rolig menar hon, så nu hoppas jag ni fattar hur roligt detta inlägget är!

To be with you

"Why be alone when we can be together baby
You can make my life worthwhile
And I can make you start to smile"

Jag tycker att låtskrivare är helt magiska egentligen. Jag kan inte komma på en enda låt som man inte kan känna igen sig i ens det minsta. Som man inte kan relatera. Är alla vi människor så lika att man kan skriva ner några meningar som alla kan känna igen sig i på ett eller annat sätt? Det är ju grymt coolt egentligen. Låtskrivare måste vara det coolaste jobbet typ egentligen, fast grymt svårt.

Och nej, vi behöver inte ta anledningen till att jag känner igen mig i varenda låt känns det som

How can you just walk away?

En förtydling angående förgående inlägg: Jag menar inte att man inte får vara så duktig. De människor som jag stör mig på mest är sådana som inte är nöjda med sig själva fast de är superduktiga. På mycket. Och istället fokuserar på de dåliga sakerna. Man kan vara duktig utan att vara för mycket. Så länge man inte tror att man är bättre än alla andra så kan jag umgås med de flesta människor. Men så fort någon tror att man är bättre än någon annan, då flyr jag min kos. Jag tåler inte sådana människor helt enkelt. Alla är lika mycket värda. That's the truth liksom.

How can you just walk away?

En förtydling angående förgående inlägg: Jag menar inte att man inte får vara så duktig. De människor som jag stör mig på mest är sådana som inte är nöjda med sig själva fast de är superduktiga. På mycket. Och istället fokuserar på de dåliga sakerna. Man kan vara duktig utan att vara för mycket. Så länge man inte tror att man är bättre än alla andra så kan jag umgås med de flesta människor. Men så fort någon tror att man är bättre än någon annan, då flyr jag min kos. Jag tåler inte sådana människor helt enkelt. Alla är lika mycket värda. That's the truth liksom.

Vi faller

Idag känner jag mig på något vis grymt ambitiös (stavas det så?). Inte för att jag jobbade extremt bra i skolan eller för att jag var väldigt smart i skolan. Det är bara det att jag var i skolan idag, fick gjort det jag skulle (varken mer eller mindre, och det är faktiskt bra för jag är så grymt trött, lov är mer min grej om vi säger så), och senare ska jag städa dagis, och efter det ska jag åka direkt till träningen. Kommer lite sent till träningen, men bättre det än att inte komma alls! Fortsätter jag så här kommer jag sluta som en sån där jävel som man nästan hatar: Visserligen kan det vara bra att få hjälp av den personen ibland för personen lovar alltid att hjälpa till, men personen kommer aldrig hinna med att hjälpa till för det är en massa andra grejer som personen måste klara av. Det är jobb, plugg, träning, kompisar, familj och blablabla. Det här kommer vara en person som kommer gå in i väggen innan personen fyller 20 typ. Nej usch, en sådan person ska jag inte alls bli bestämde jag mig för nu. En sån där som blir missnöjd när man inte har alla rätt. En sån person som man stör sig så grymt mycket på, som aldrig blir nöjd. NEEEEEEEEJJJJJJJJJ Jag får inte bli en sån. NEJNEJNEJ. Om jag börjar bli en sån måste ni säga till mig, jag vill inte bli en sån. Lova att ni säger till?

My love for you will always burn

Idag började skolan igen efter jullovet. Back to school liksom. Sista terminen i nian. Läskigt. Medan alla andra verkar se fram emot gymnasiet står jag här på skakiga ben och är livrädd. Jag vet egentligen inte varför jag är rädd, kanske för att träffa nya människor som jag inte känner, kanske för att jag tycker att jag har svårt att få nya vänner, att ta kontakt, kanske för att inte träffa alla de underbara människor som man träffar nu, kanske för att inte hitta på nya skolan, kanske för att inte våga någonting, kanske för att förändras som person. Det är egentligen helt sjukt att jag oroar mig för det nu, det är ju ändå ett halvår kvar liksom, men ändå. Jag tycker att det är jätteläskigt. Och jag vet, förändring kan vara (är oftast) bra, men jag är så rädd. Dumt. Jag måste skärpa mig. Troligtvis är det självförtroendet som sviker, får boosta det lite tror jag...

I dream of holding you

Den här veckan är en riktig volleybollvecka. I måndags eftermiddag åkte jag, Tanja och Jenny till Katrineholm med distrikts-laget för att spela i DistriktsSlaget. Inte för att jag fick spela så mycket, de andra i laget var helt enkelt bättre, men det var grymt kul ändå. Vi slutade på en bronsplats om någon undrar förresten. Det allra bästa var nog alla fina tjejer som spelade i laget. Superroliga och fina tjejer hela bunten. Och ett annat stort plus är att Falkenbergs Elit-Herrar vann GP, yeeeeessss. Jag kom hem från Katrineholm i onsdags kväll, och igår var det träning med det vanliga laget. Det var grymt så taggad jag var, och det mesta gick bara bra. Och jag vet, det är inte roligt att läsa om interna skämt i bloggen om man inte var med själv men jag måste faktiskt gör det nu (Tanja: 50! )(Du skämmer bort mig!). Väldigt internt som sagt. Men ni behöver inte läsa om ni inte vill. Idag ska jag inte göra något volleybollrelaterat, mer än att packa till imorgon, för imorgon är det dags för sammandrag! Visserligen är det bara tre lag anmälda, så det blir bara två matcher, men det ska bli grymt kul i alla fall!

Baby back off

Mina hormoner spökar om vi säger så. Från att vara superglad till att deppa ihop totalt till att börja gråta för minsta lilla till att skratta för man vet hur bra man har det. Jag vet, det är en del av att vara tonåring, men heeeeey, varför måste det vara så? Man blir ju så trött på sig själv. Som det här med bloggandet. Jag älskar att blogga. Egentligen. Inte för att mina inlägg är de bästa jag någonsin har läst, inte för att min blogg är den snyggaste eller för att jag har många besökare. Utan för att jag behöver skriva av mig ibland. Och jag hoppas att det ska bli roligt att läsa bloggen när man är äldre. Veta vad man tänkte och kände då, vad man tyckte var roligt respektive tråkigt osv. Man då kan man ju fråga sig varför jag inte har bloggat på superlänge när jag till och med har lovat mig själv det. Det är tyvärr en fråga som jag inte har något svar på. För jag älskar som sagt att blogga, så därför är det ruskigt konstigt att jag inte bloggar mer än jag gör just nu. Väldigt konstigt. Men från och med nu ska jag blogga när jag verkligen känner för det, men jag vet inte om det blir flera gånger varje dag eller om det knappt blir en gång i veckan. Jag ska blogga när jag känner för det helt enkelt.

Just nu har jag en enorm blogglust så det lär bli några gånger nu, eller när jag har orken att skriva ett halvvettigt inlägg i vart fall. För jag tycker ju att det är kul att blogga. Det allra roligaste är nog att läsa era fina kommentarer. Det är det som sporrar mig till att skriva ännu bättre inlägg. Det är ni som gör det värt all tid man lägger ner på bloggen. För man lägger faktiskt ner väldigt mycket tid. Även fast det inte känns som det när man läser en blogg. Ni är bäst som fortfarande klickar in här fast jag inte har skrivit på år och dagar typ. Ni är bästbästbäst.

100101

Nu är det 2010. Inte för att jag tror att någon har missat det, men ändå liksom. Nyårsafton firades med världens finaste och bästa tjejer. Helt perfekt sätt att fira det nya året på!

Om jag har några nyårslöften? Jodå, godiset ska bort, och därmed också alla chips, popcorn och ostbågar! Nötter är däremot tillåtet. Detta gäller hela familjen, mycket lättare när det inte ens finns något godis hemma. Så nu får vi se hur länge detta håller... Fast jag har ju haft det en gång tidigare, så jag borde nog klara det igen. Man är ju inte så duktig som Linnea och håller det i flera år.. Usch, godis är för gott helt enkelt.

Jag ska också göra 2010 bättre än 2009, inte för att 2009 var dåligt, utan för att 2010 ska bli bäst! Jag ska vara en bättre vän (jag är inte sur på er när jag inte hör av mig, jag är bara grymt dålig på det. Jag blir jätteglad när ni hör av er i alla fall, men jag vet, det är inte kul att alltid vara den som hör av sig. Jag ska också ställa upp mer för mina vänner, nu blir det ofta att jag drar mig undan, vilket är grymt konstigt för jag älskar ju mina vänner!) (oj, det blev en lång parantes). Jag ska också bli modigare och våga chansa mer (Världen går inte under för att man skämmer ut sig totalt. Bara nästan, eller? Fast varför är det så svårt att vara modig ibland, usccccccchhhhhh). Jag ska samtidigt priotera mig själv lite oftare, och se till att ha det så roligt som det bara går! Man lever bara en gång och då ska man göra det bästa av tiden!

Så nu kör vi, 2010 ska bli bästa året någonsin!

Har ni några nyårslöften förresten?

(bild från förra nyår)

RSS 2.0