You make me happy

Why oh why did I not see this before
The girl I adore was right in front of me
And now I'll take a step back and look in your eye
And ask why it took so long to see
We're meant to be

GAAAHHHHHH, varför måste allt vara så svårt? Allt som har med dig att göra. Jag vet inte hur jag ska göra, och jag vet inte hur jag ska komma längre. Allt jag gör blir fel när du är i närheten, och jag blir alldele konstig. Du gör mig konstig, och jag kan inte kontrollera mig när du är nära. Vart ska jag ta vägen?

Det blir fel hur man än känner

I fredags avslutade jag säsongen med bästa U17. Det bjöds på grillning, beachvolleyspel, kubbspel, massa prat och prisutdelning. En prisutdelning som resulterade i ett "Årets spelare"-pris till mig. Oj, vad förvånad jag blev. Motiveringen var inte dålig den heller. "Det har varit svårt att bestämma årets spelare bland tjejerna, med tre nya spelare den här säsongen så finns det många som har utvecklats, både som spelare och som människor. Det finns många som har utvecklats som ledare, och detta är bara några av sakerna som man skulle kunna bedöma. Det var inte lätt att välja, men priset går till en spelare som kanske inte har utvecklats mest, men hon gör så att alla andra kan utvecklas så mycket som möjligt. Hon gör också så att alla känner sig välkomna i laget. Det enda negativa är att hon är lite kaxig, men det ska vi fixa till nästa säsong" (typ här fattar jag att det kanske är jag) "Grattis, Becca!" (Här går jag fram och kramar om Lotta och tar emot en stor flaska med cider) "Alla tränarna vill ha Becca, men vi släpper inte dig! Alla vill ha någon som skriver så bra på hemsidan!" (Herregud, här är jag väldigt nära att börja lipa, hej jag är kanske lite känslig och blev väldigt rörd).

Det där lät som värsta skrytet, men jag blev bara så väldigt förvånad. Det finns så många fantastiska människor i mitt lag, och så vinner jag det där priset. Hel paff blev jag. Tack till mitt finaste lag för en superbra säsong, ni tycker jag att vi taggar beach och sedan tittar framåt mot nästa säsong, som ska bli minst lika bra. Utan er hade jag aldrig fått det här priset, och jag vet inte om jag är värd det när det finns så många andra fina människor. Jag är väldigt stolt över den där ciderflaskan, och den står framme i köket så jag kan titta på den ibland. Men tack fina ni, jag tycker så himla mycket om er. Så himla mycket.

You never leave my mind

Nu är jag klar med typ alla nationella (okej då, inte muntliga i svenska, och inte laborationen i biologi) prov och det känns väldigt skönt att ha det gjort, även fast biologi-provet var dösvårt och jag kan välkomna mitt första ig (ja, det var så illa på labbplaneringen) (nästan säkert, skitsvårt var det). Jag kan inte hjälpa att jag är sämst på att laborera. Äsch, skit samma, jag kommer in på natur i vilket fall som helst (lite ironiskt att jag ska gå natur när jag knappt klarar nationella i no, yyyeeeesss).


weheartit
Hur kan det komma sig att jag bara kan tänka på dig när jag ser alla dessa bilder? ohboy

RSS 2.0