I think I know how you're feeling

"Den här boken vill vara en lovsång till alla som försökt, försöker och kommer att försöka att leva bredvid en annan människa. En lovsång till alla de som vet att kärleken är enkel men tvåsamheten besvärlig, en lovsång till alla de som in på bara skinnet känt att tvåsamheten är fylld av så många saker som inte lämpar sig att tala om på parmiddagarna. En lovsång till alla de som har sett sagan om den drömda kärleken falla, och undrat om det är ett misslyckande, eller om det bara är ofrånkomligt. En lovsång till alla de som misstänker att det stora JA:et inte är något som kommer från himlen, utan ur ens egen mun. En lovsång till de som misslyckas, får ont, sviker och blir svikna och som sedan bestämmer sig för att våga tro igen. Mot alla odds. Igen. "

Det här var de första raderna i boken som jag började läsa idag: "Kärlek, Hur fan gör man?" av Bob Hansson. Jag blev fast efter de där raderna, för det kändes som att det var en vuxen enkelv typ. (Och fastän boken är för vuxna och jag är för liten för att förstå sånt här så läser jag boken för den är så himla fin)

vara med dig

Jag har överlevt dagen, bara så ni inte sitter och oroar er menar jag. (Men mycket mer än överleva var det inte, hej IG på matten typppp.....)

the eye of the tiger

Idag är en sådan dag då man är glad om man överlever. Först tyska (ja, alla 70 glosorna inklusive om Spanska Hovridskolan), sedan franska (glosor+text), efter det Matteprov (mitt första på typ fem år, lycka till?), efter matten är det samhällskunskap (redovisning) och så avslutar vi dagen med lite Teknik, männsika och samhälle (Det är ju nästan det roligaste på hela veckan......................). Nu låter jag väldigt gnällig, men jag tycker nästan att det är komiskt att det är så här. Jag skrattar åt det för då känns det inte lika oöverstigligt. Jag återkommer om jag överlever, CIAO!

you know that I love you

Cute,girl,,,guy,holding,hugging,love,twilight-4b3d43ffc5a767d7c4486661457d2f03_h_large
Z216916467_large

bussen går ingenstans

Och idag fortsätter min vardag med plugg, volleyboll och för många funderingar om pojkar (egentligen inte plural, en pojke faktiskt). Som sagt, allt är precis som vanligt.
5033477564_22b7bb3a91_z_large
(inlägg blir alltid mycket finare med en bild från weheartit)

på gatorna sprang barn omkring

Idag är en helt vanlig måndag. Jag åker hemifrån vid 7, kommer hem vid 5, och fortsätter plugga då. Tar en paus för att äta och blogga (jag tycker ju om er). Nu är jag klar med Naturkunskapen och ska ta tag i franskan (glosor+text+repetera inför provet(inte nödvändigt)) och tyskan (DDDDDDÖÖÖÖÖÖÖÖÖ)(70 glosor, kill me). Fast jag pluggar så gott som varje dag efter skolan så älskar jag natur. Jag tror att det beror på att jag har en alldeles fantastiskt underbar klass. De är så fina att man nästan vill pussa på dem, allihop. Så mycket tycker jag om dem. De får mig att skratta fastän jag är skitsur och morgontrött, de får mig att säga saker som jag egentligen inte vågar säga och de får mig att längta till skolan. (Ja, det är sant). Jag älskar min klass. Efter denna lilla kärleksförklaring ska jag fortsätta att plugga, nu jäklar ska tyskan sätta sig (inte för att jag bryr mig om hur man säger 'spanska hovridskolan' på tyska, men säger tyskaläraren att man ska kunna det så har jag väl inte mycket till val...)
Tumblr_l8zhnlgknw1qb8opqo1_500_large

där bodde jag och du

Gårdagskvällen (herregud vilket fult ord) spenderades i ett hus ute på landet (låter som att jag romantiserar det helt, men jag bor faktiskt också i ett hus på landet, men jag tyckte att det kändes fint att skriva så) tillsammans med två väldigt fina tjejer. Dessa flickor är så kloka och fina att man kan prata halva natten om viktiga saker (och oviktiga med för den delen) och man märker inte att tiden går. Sedan kan man skrämma upp varandra med hemska historier om mörker och natten så man knappt vågar köra hem i mörkret. (fast vad jag vet så överlevde alla, fastän det var alldeles mörkt att köra moppen hem). Jag ska kanske tillägga att vi inte bara pratade om viktiga och kloka saker (såsom politik och att bli stor), vi åt godis och snackade skit också (fast det vill man inte riktigt erkänna, det låter lite finare om man har pratat om viktiga saker såsom meningen med livet och pojkar som är lite för fina).

då när ingenting var gjort

ibland känns det så här att vara tonåring
Tumblr_l9ccsmbpct1qanxwmo1_500_large
andra gånger känns det så här
Tumblr_l37xdcjbc21qayndmo1_500_large

jag tror att det fina med att vara ung och dum är att man ändrar åsikt så snabbt, och alla dessa humörsvägningar. Det är lite mysigt nästan. (fast det kan vara det jobbigaste som finns också)(Nu ska jag återställa min design, för jag hatar den så mycket för den påminner mig om någon som jag inte längre är. nu ska  jag ta en helt mainstream design och börja om på nytt, bara så ni vet mina hjärtan)

du är oförstörd för mig

Humor,love,life,quote,typography,afraid-1b21be74a2d107057e4a7431f74fbd8c_h_large
Ogaaabvyf_07bjvnwtgyuujznocz07lycn1xnop0u3mzmsfhzzi7w8vkbbmjnjlizf8wu_krchkmlm7zfm6wupzmpfkam1t1unk2njl6szmukv8vsgpyg3155rjl_large
jag är desperat

it's a quarter after one

" Inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt,
men det skälvde när du rörde vid mig.
Du var sjutton, jag var sexton och jag skolkade från allt.
Jag ville bara va med dig.
Jag ville bara va med dig. "


"Det finns nog inget 'intresserad' läge på mig. Antingen så är jag kär eller så är jag iskall och bryr mig inte alls."

kraft att ge dig av

Tumblr_l95bmglf4w1qaw2vzo1_500_large
Tumblr_l945te5ynz1qzfgq1o1_500_large

Jag älskar weheartit för att det sätter ord på känslor som jag inte visste att jag hade

cross your mind

jag vill ha en pojke som jag kan kalla min man (alltså man i betydelsen motsats till kvinna, inte man som i motsats till fru), en pojke som tittar på mig med en blick som jag inte förstår, en pojke som pussar på mig och säger att jag är det finaste han har, en pojke som jag kan vakna upp bredvid och lukta på i nacken och somna om.


Is this life?

Jag tror inte att någon av er har missat att valet ägde rum i Sverige i söndags. Jag tror inte att någon har missat att Alliansen får fortsätta att sitta vid makten (något som jag blev väldigt glad över, jag tror på att varje individ ska bestämma över sitt eget liv, och jag tror inte att någon annan vet vad som är bäst för en själv. Jag tror också på att arbete ska löna sig och att det inte ska vara något positivt att leva på bidrag). Det var dock inte detta jag tänkte skriva om. Jag tänkte rikta mig till de människor som gjorde så att vi låter ett rasiskt, främlingsfientligt, parti vara med och bestämma över Sverige.

Vi pratade om Sverigedemokraterna på samhällslektionen idag. Vi pratade om vad partiet egentligen står för, hur många dolda budskap de har, och hur fruktansvärt duktiga de är på att manipulera människor. Jag var på väg att börja gråta där i klassrummet. Min första tanke var att hur någon ens kan tänka som de gör? Sen när är inte alla människor lika mycket värda? Och varför inte tillåta invandringen, vi bor på samma planet och det är väl egentligen allt som räknas? Jag blir så ledsen när människor är så trångsynta och bara ser sin egna lilla bubbla. Jag blir ledsen i hjärtat, själen och i ögat. Jag tappar min tro på det goda i människan när sådant här händer. Låt oss bara hoppas att inte allt för mycket kommer att förändras, och att de människor som fortfarande kämpar för en demokrati med frihet för ALLA aldrig ger upp. Världen kommer aldrig bli perfekt, men det här är ett steg i helt fel riktning.

(Man behöver inte hålla med om mina åsikter, men det här är min blogg och där skriver jag vad jag vill och tycker. Jag blir oerhört glad om jag får respons på det jag skriver, men vi håller en schyst ton mot varandra, okej?)

Nu är jag din

Ja, det här kommer bli ännu ett patetiskt kärleksinlägg. Orkar du inte med det så kan du sluta skriva direkt, för jag vet inte vad jag ska skriva om ifall det inte ska vara kärlek. När jag lyssnar på fina låtar ryser hela jag, för jag vill så gärna känna allt det folk skriver sånger om (eller så är det för att jag typ fryser sönder, whatever). Jag läser typ världens finaste blogg, enkelv.blogg.se, och gråter nästan när jag läser alla dessa fina texter som jag känner igen mig i, men ändå inte. En blogg vars ägare jag inte alls känner, denna fina flicka som skriver denna bloggen har fått mig att gråta, för hon skriver så fint och när hon har hjärtesorg känns det som om mitt hjärta ska gå sönder. För då blir texterna så sorgsna att jag hoppas att ingen människa någonsin ska få uppleva det, för det gör så ont. Ändå vill jag känna allt det här. Jag vill vara kär, ha någon att gråta hos när det känns som att världen kommer gå sönder, någon att krama när man bara behöver en kram, någon som värmer en om natten när allt känns kallt, någon som man kan diskutera allt med, någon som pussar en på pannan och ler som om man vore priset och inte den lyckliga vinnaren.

the best part of me

Idag gick jag i skolan från 12:00 till 14:20. Fett värt. Nu är jag ensam hemma så jag tänker sjunga så högt så fönstrena skallrar, så falskt så mina ögon tåras och vara lycklig över att det är helg och att jag ska träffa mina tjejor ikväll (som jag träffar varje dag i skolan, men ändå). Imorgon ska jag gå en sekreterarkurs med volleybollen på morgonen och klockan 16 ska jag vara sekreterare på en match. Fett värt. Nu ska jag också lyssna på massa bra låtar (Breakeven, jag vill vara den som gör dig glad, Overdrive, 1,2,3,4 m.fl) och låstas att jag är lyckligt kär och glömma allt annat för en stund.

take a second and just breathe

Tiden har runnit iväg och det var ett tag sedan jag skrev här. Det har egentligen inte hänt så mycket sen senast, men jag tänkte att det var dags för en update. Jag kan ju berätta lite om gymnasiet kanske, för det är ju det jag gör om dagarna. Gymnasiet är väldigt bra, och det var väldigt roligt att komma till en ny miljö, med nya människor. Det spelar ingen roll att jag inte förstår vad franskaläraren pratar om eller att jag fortfarande går vilse i skolan dagligen. För mig var det väldigt motiverande att komma till en miljö med flera studiemotiverade elever, där man inte är ensam om att vilja och tycka att det är roligt att lära sig. Det är nog det allra bästa med gymnasiet, att man inte är ensam längre, att man hamnar med andra likasinnade. Det sämsta är nog att det känns som att alla redan vet vad de ska göra efter studenten. Det ska resas och det ska jobbas utomlands och det ska pluggas till läkare och pilot och alltihop. Jag däremot har inte en aning om vad jag ska göra efter det att jag har sprungit ut med min vita klänning. Jag är ärligt talat lite rädd för den stunden, just för att man inte vet.

RSS 2.0