åt samma håll

Jag tänkte mycket på honom igår. Det pirrade inte längre.

Jag tänkte lite mer på honom idag. Det pirrar kanske någonstans långt långt långt inne. Kanske kan historien upprepa sig. Jag vet inte. Ibland är det där pirret så himla långt borta, och då känns det lite falskt. Någon sa någon gång att kärleken bara är en illusion. Idag tänkte jag att det kanske är sant. För vem vill inte vara sådär fnittrigt lycklig hela tiden? Det är nog det bästa som finns. Med lite självbevarelsedrift kan nog hjärna undermedvetet göra tankarna lite väl rosa om någon, bara för att man ska känna det där lyckoruset mest hela tiden. Jag vet inte alls vad kärlek är. Jag önskar att det är det där fnittrigt lyckliga utan att det känns falskt. Jag önskar det. Just nu känner jag inte riktigt för rosa kärleksfnitter. Inte för honom. Och inte för någon annan. Det kan vara lite skönt nästan.

(fast han luktar fortfarande fantastiskt)

RSS 2.0